Hoppa innehåll

Avgiftsgrunder för olycksfall 2019

Den lagstadgade olycksfallsförsäkring utgår från lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, som trädde i kraft 2016, enligt vilken arbetstagare har rätt att få ersättning på grund av yrkessjukdomar och olycksfall i arbetet. Staten är befriad från denna försäkringsplikt, men dess arbetstagare har likväl rätt till ersättningar i enlighet med lagen och de betalas av Statskontoret. I 2a § i lagen om statskontoret (305/1991) föreskrivs att dessa skadeståndsprestationer som Statskontoret producerar är avgiftsbelagda för ämbetsverken. I vilken proportion dessa avgifter tas ut av ämbetsverken har fastställts i betalningsgrunderna för statliga olycksfallsavgifter (VK/949/08.00.99/2017). Det totala beloppet av avgifterna ska täcka de kostnader som förmånen medför för staten. Det årliga totalbeloppet av de avgifter som tas ut behöver dock inte motsvara de ersättningar som varje enskilt år ska betalas av staten. Vid fastställande av avgifterna ska man följa upphovsprincipen och rimlighetsprincipen. Enligt dessa principer ska avgifterna huvudsakligen allokeras till det ämbetsverk vars verksamhet gav upphov till ersättningsutgiften, dock inom rimliga gränser.

Kostnaderna fördelas mellan ämbetsverken

I avgiftsgrunder fastställs metoden och formlerna för hur kostnaderna för olycksfall och skötseln av dem ska fördelas mellan ämbetsverken. Olycksfallsavgifter tas ut av statens ämbetsverk, men också av två affärsverk: Forststyrelsen och Senatfastigheter. Olycksfallsavgiften består av en riskavgiftsdel, en skötselkostnadsdel och en kreditdel i ackumulerat saldo. Ersättningsutgiften påverkar riskavgiftsdelen, och en skötselkostnadskoefficient definierar kostnaderna för hanteringen av olyckor. Med kreditdelen i det ackumulerade saldot utjämnas skillnaden mellan inkomna avgifter från tidigare år och realiserade ersättningar.

Sektorerna indelas i fem riskklasser

Varje ämbetsverk hör till någon sektor, och sektorerna har indelats i fem olika riskklasser beroende på hur riskutsatt arbete man utför i sektorn eller, mer specifikt, hur stora ersättningsutgifter som sammanlagt har uppstått vid ämbetsverk i riskklassen. För de fem riskklasserna beräknas en separat avgiftspromille för varje riskklass. Ämbetsverkens riskklassindelning justeras årligen. Beräkningen av riskavgiften vid ett ämbetsverk har gjorts så enkel som möjligt. Tanken är att ämbetsverkets ersättningsutgift ska tas ut av ämbetsverket i fråga inom rimliga gränser. För ändamålet används för varje ämbetsverk vid beräkning av avgifterna en självriskfaktor som anger hur mycket ämbetsverkets egna ersättningsutgifter påverkar avgiften, och hur stor del som uppstår på basis av ersättningsutgifter i de högre riskklasserna. Självriskfaktorn påverkas av ämbetsverkets storlek, dvs. beloppet av de löner som betalas ut: ju större ämbetsverk, desto större självriskfaktor. Självriskfaktorn är minst 30 procent och högst 90 procent. Om ämbetsverkets självriskfaktor till exempel är 40 procent, baserar sig är 40 procent av avgiften på ämbetsverkets egen ersättningsutgift, och 60 procent på ersättningsutgiften i riskklassen. På så sätt dämpas till exempel den effekt enskilda stora skador har på avgiften.

Dämpnings- och kreditkoefficienter

För att variationerna när det gäller stora ersättningsutgifter inte ska rubba de årliga avgifterna alltför mycket, används också en dämpningskoefficient på 30 procent av värdet i beräkningarna. Dämpningskoefficienten gör att avgiften kan ändras med högst 30 procent i vardera riktningen i relation till avgiften året innan. Eftersom målet är att ta ut en så noggrant realiserad ersättningsutgift som möjligt av ämbetsverken, ingår i saldosystemet också en kreditkoefficient i beräkningen av avgiften. Med detta saldosystem framgår tydligt hur mycket ersättningar som har inkommit från ämbetsverken på lång sikt och hur mycket avgiftsintäkter man har fått av dem. Detta balanseras årsvis, dvs. om man har fått in mer avgiftsbetalningar, krediteras ämbetsverket för en del gamla avgifter med hjälp av saldokrediteringskoefficienten. Om däremot färre betalningar av avgifter gjorts, debiteras en ytterligare avgift med hjälp av saldokrediteringskoefficienten, så att man får den nödvändiga avgiftsintäkten.

Kalkylerna bygger på omfattande data

Avgifterna för ett enskilt år kan aldrig motsvara den faktiska, nödvändiga eller kalkylmässiga avgiften, eftersom olycksfallsavgifterna för till exempel 2019 beräknas på basis av löneuppgifterna för 2017 (lönerna har höjts med konsumentprisindexet till en förmodad nivå för 2019). Palkeet fakturerar ämbetsverken med de egentliga olycksfallsavgifterna på basis av faktiska löner för 2019. Ingen vet ännu vad dessa löner är. Behovet av saldosystemet hänför sig delvis till detta.

Vid beräkning av olycksfallsavgifter behöver man uppgifter om

  • ämbetsverkens olycksfallsersättningar för 2014–2017
  • ämbetsverkens lönebelopp för 2014–2017
  • konsumentprisindexen för 2018 och 2019
  • uppgifter ur saldosystemet, dvs. hur mycket ämbetsverken och affärsverken har debiterats för mycket eller för lite

När alla uppgifter har inkommit och datorkörningarna för beräkningen har uppdaterats med färska data och för 2019, beräknas en första uppskattning av avgifterna, varefter man kontrollerar huruvida avgifterna förändrats jämfört med året innan. Finns det möjligen behov av att ändra riskklassificeringens avgiftskoefficienter, eller helt överföra något ämbetsverk till en helt annan riskklass? Finns det behov av att ändra avgiftsgrunderna? Finns det behov av att uppdatera de konstanter som fastställs i avgiftsgrunderna? För avgiftsgrunderna för 2019 beslutade man att hålla konstanterna på samma nivå som 2018. Olycksfallsavgifterna beräknas nästa gång på hösten 2019, och då på basis av ersättningsutgiften för 2015–2018.

Avgiftspromille per bokföringsenhet

Sedan början av 2018 har avgifterna beräknats på bokföringsenhetsnivå istället för som tidigare på ämbetsverksnivå. För varje bokföringsenhet beräknas således en egen avgiftspromille som utgår från bokföringsenhetens gemensamma ersättningsutgift (och från riskklassens ersättningsutgift). Avgiften för affärsverken baseras endast på deras egen ersättningshistorik. I samband med olycksfallsavgiften tas det också ut en avgift (för ekonomiskt stöd) som motsvarar skyddet från grupplivförsäkringar samt en arbetarskyddsavgift. Arbetarskyddsavgiften är 0,23 promille av lönebeloppet. År 2019 är avgiften för ekonomiskt stöd 0,232 promille av lönebeloppet. Den totala promillen är summan av promillena för olycksfall, arbetarskydd och ekonomiskt stöd.

Olycksfallspromillena och de totala promillena för respektive bokföringsenhet finns i den bifogade tabellen.

Bokföringsenhet Bokföringsenhetens namn Olycksfallspromille Total promille
110 Riksdagen 1,809 2,271
111 Statens revisionsverk 2,220 2,682
112 Utrikespolitiska institutet 1,186 1,648
120 Republikens presidents kansli 2,537 2,999
125 Statsrådets kansli 2,236 2,698
130 Utrikesministeriet 1,437 1,899
150 Justitieministeriet 2,487 2,949
151 Brottspåföljdsmyndigheten 7,416 7,878
200 Inrikesministeriet 2,250 2,712
201 Gränsbevakningsväsendet 12,009 12,471
213 Statens ämbetsverk på Åland 1,723 2,185
217 Skyddspolisen 5,645 6,107
220 Räddningsinstitutet 1,716 2,178
224 Polisstyrelsen 9,568 10,03
232 Migrationsverket 2,596 3,058
248 Nödcentralsverket 3,947 4,409
250 Försvarsministeriet 5,471 5,933
251 Försvarsmakten 7,453 7,915
252 Försvarsförvaltningens byggverk 18,512 18,974
300 Finansministeriet 1,602 2,064
301 Statskontoret 2,253 2,715
302 Tullen 4,907 5,369
305 Skatteförvaltningen 1,543 2,005
306 Statens ekonomiska forskningscentral 1,197 1,659
308 Befolkningsregistercentralen 1,680 2,142
309 Servicecentret för statens ekonomi- och personalförvaltning 2,670 3,132
320 Statens center för informations- och kommunikationsteknik Valtori 1,229 1,691
321 Statistikcentralen 2,046 2,508
360 Regionförvaltningsverket i Södra Finland 3,538 4,000
380 NTM-centralernas och arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter 3,250 3,712
402 Lantmäteriverket 2,142 2,604
410 Naturresursinstitutet 5,427 5,889
430 Livsmedelsverket 5,898 6,360
440 Jord- och skogsbruksministeriet 3,395 3,857
450 Kommunikationsministeriet 1,952 2,414
456 Trafikverket 11,092 11,554
457 Trafiksäkerhetsverket 1,355 1,817
494 Meteorologiska institutet 2,297 2,759
495 Kommunikationsverket 2,083 2,545
504 Geologiska forskningscentralen 6,969 7,431
507 Patent- och registerstyrelsen 1,873 2,335
509 Innovationsfinansieringscentralen Business Finland 2,731 3,193
513 Säkerhets- och kemikalieverket 1,757 2,219
518 Energimyndigheten 2,028 2,490
519 Konkurrens- och konsumentverket 1,950 2,412
540 Arbets- och näringsministeriet 2,988 3,450
550 Social- och hälsovårdsministeriet 2,317 2,779
555 Strålsäkerhetscentralen 2,541 3,003
558 Säkerhets – och utvecklingscentret förläkemedelsområdet 2,056 2,518
561 Institutet för hälsa och välfärd 4,432 4,894
562 Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården 1,737 2,199
563 Besvärsnämnden för social trygghet 2,224 2,686
600 Undervisnings- och kulturministeriet 2,122 2,584
603 Riksarkivet 2,022 2,484
605 Finlands Akademi 2,611 3,073
606 Museiverket 2,525 2,987
607 Förvaltningsnämnden för Sveaborg 8,015 8,477
660 Utbildningsstyrelsen 3,833 4,295
700 Miljöministeriet 1,765 2,227
701 Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet 1,193 1,655
702 Finlands miljöcentral 2,526 2,988

Exempel: Statskontorets olycksfallspromille är 2,253. Statskontorets totala promille är alltså 2,253 + 0,232 + 0,23 dvs. 2,715. Mer information om fastställandet av olycksfallsavgifter henna.honkanen [at] valtiokonttori.fi.

Tillbaka till sidan om tjänsten >