Sjökon visste inte vad som väntade när den tittade på då Vitus Berings och Georg Stellers expedition tog i land på klipporna i sundet som var dess hem. Framtiden visade sig i slutändan inte vara särskilt hoppfull för detta stora och beskedliga marina däggdjur; den svarta svanen som i mänsklig gestalt seglade in på dess revir åt upp arten så att den utrotades snabbare än man skulle ha kunnat föreställa sig. Hur ser framtiden ut nu, finns det hopp? Hurdana gärningar behövs för att en bättre värld ska hägra för oss alla att leva och blomstra i?

På Valtio Expo fick vi i år höra och tala om i synnerhet hopp och framtid. Under ledning av Statskontorets utvecklingschef Katri Kanerva satte sig också professorn vid Östra Finlands universitet och medlemmen i Finlands expertpanel för hållbar utveckling Arto O. Salonen, forskningsprofessorn Marita Laukkanen från Statens ekonomiska forskningscentral och forskaren Iida Turpeinen, som i sitt verk Elolliset skrivit om Stellers sjökos öde, ner för att utbyta idéer om en hoppfull och hållbar framtid. I samtalet stakades vägen ut mot en gemensam god framtid via vetenskapen, konsten, ekonomin men också via viljan och hoppfullheten samt den verksamhet som dessa ger upphov till.

Arto O. Salonen, Marita Laukkanen, Iida Turpeinen och Katri Kanerva på Valtio Expo 13.5.2025. Bild: Ilari Peltomäki

Vi lösgör oss från självcentrering och konsumtionskultur

Vad kan jag ge världen?

Förändringen av perspektivet och kulturen är paneldeltagarnas första nyckel till en god framtid: livet består av mer än att eftersträva ekonomisk nytta och tillväxt. Egocentricitet ger inte en genuin känsla av meningsfullhet. Salonen påminde åhörarna om att precis alla av oss är en oskiljaktig del av resten av världen och naturen omkring oss. Att värna om detta samband, återuppliva relationen till naturen och skapa gott för alla ger livet betydelse och förbättrar därmed också livskvaliteten. Vi ska alltså inte tänka “Vad kan världen ge mig?” utan “Vad kan jag ge världen?”

Tillsammans sätter vi gränser som håller oss på rätt väg

Förändring sker sällan av sig själv och därför efterlyste Laukkanen politiska åtgärder som stöd för den kulturella förändringen. Som fripassagerare är det lätt att hänga med när “de andra” kämpar för en bättre framtid för alla. Genom gemensamma politiska beslut, regler och insatser kan förbrukningen av gemensamma resurser styras in på ett hållbart spår.

Ekonomin sätter dock ofta käppar i hjulet när det gäller att förbinda sig till målen för hållbar utveckling. Laukkanen anser dock att i stället för att bara följa efter och anpassa sig, kan ekonomin också verka som draglok och visa vägen. Hållbar resursanvändning och långsiktiga klimatåtgärder ger ofta också ekonomiska fördelar. Frågan är om vi är beredda att betala priset för en hoppfull framtid, fastän avkastningen på investeringen syns först under nästa valperiod eller om flera generationer?

Vi inhämtar kunskap mångsidigt från vetenskap och konst

Framtiden är mer än pengar och data.

Besluten om framtiden bör grunda sig på kunskap och vetenskap. Ekonomin och tekniken hjälper oss i vår strävan mot målen. En hållbar framtid består dock inte enbart av pengar och data. Turpeinen tog upp kulturens viktiga roll i diskussionen. Diskussionsdeltagarna delade tanken om vetenskap och konst som byggstenar för en hållbar framtid som kompletterar varandra. Forskningen tillför vishet till beslutsfattandet; kulturen vidgar tankarna och ger utrymme för känslor.

Turpeinen nämnde flodpärlmusslan som ett exempel på litteraturens känsloväckande kraft. Flodpärlmusslan blev bekant och kär för många genom Anni Kytömäkis verk Margarita. När de hotade flodpärlmusslorna krossades av skogsmaskiner var känsloreaktionen stor. Konsten kan bidra till att minska avståndet till det som ligger långt bort, göra det osynliga och det som inte upplevts synligt och mer berörbart. Katastrofer framstår inte alltid som tydliga och skakande händelser som det är lätt att slå upp rubriker om. Konsten kan påminna oss också om fenomen som fortskrider långsammare – eller om Stellers sjöko och misstag i det förflutna.

Vi gläds och inspireras av en hoppfull framtid

Framtiden är öppen.

Som avslutning på diskussionen uppmuntrades lyssnarna att bli entusiastiska och glädja sig över att framtiden är öppen. Låt oss alltså inte förtvivla, vår framtid behöver inte te sig som en skrämmande dystopi. Låt oss modigt föreställa oss olika, ljusa framtidsscenarier. Vi kan fortfarande påverka om vi bestämmer oss för det.

“Det finns inget stort utan det lilla”, uttryckte Salonen det på ett bra sätt. Vi har alla möjlighet att delta i byggandet av en hoppfull och hållbar framtid genom vårt agerande: som ansvarsfulla tjänstemän, medborgare som stärker demokratin, konsumenter som gör hållbara val. Låt oss vara aktiva och dra vårt strå till stacken. Även små gärningar har betydelse.

Nina Parkkulainen
Kommunikationsexpert