Ämbetsverk och inrättningar samt statliga fonder utanför budgeten

Denna anvisning preciserar Statskontorets föreskrift ”Planering och uppföljning av investeringar” i fråga om vilka metoder som kan användas vid planering och uppföljning. Anvisningen är avsedd för ämbetsverk, inrättningar och statliga fonder utanför budgeten. Det som gäller ämbetsverk nedan i denna anvisning gäller även inrättningar och i tillämpliga delar även statliga fonder utanför budgeten.

Statens revisionsverk rekommenderade i sin revisionsberättelse (”Investeringsplaneringen och -uppföljningen samt kunskapsunderlaget för investeringsbeslut”, D/365/04.06.01/2024) att Statskontoret utvecklar anvisningen så att den tydligare styr bokföringsenheterna i identifieringen av betydande investeringar och i valet av metoderna utifrån investeringens art, storleksklass och betydelse.

Anvisningen har kompletterats med kapitlet ”Investeringens art, storleksklass och betydelse samt fastställande av planeringens noggrannhet och nivå”. Dessutom har innehållet i kapitlet ”Investeringens kostnader samt fördelar, intäkter och besparingar” preciserats i avsnittet Icke-finansiella faktorer.

Efter remissbehandlingen preciserades i anvisningen att det primära målet för planeringen av investeringar är att säkerställa att beslutsfattaren får en riktig och tillräcklig bild av investeringsobjektet. Detta mål styr identifieringen av en ändamålsenlig planeringsmetod och planeringsnivå för olika investeringsobjekt. Dessutom gjordes mindre preciseringar i exemplen på strategiska investeringar och en riskanalys lades till som en separat punkt i mallunderlaget för investeringsframställningen.

Den uppdaterade anvisningen upphäver anvisning om Planering och uppföljning av investeringar, som trädde i kraft den 1 januari 2022 (VK/126614/00.00.00.01/2021).

Ämbetsverket ska enligt föreskriften planera och följa upp sådana investeringar som det anser vara av betydelse för sin ekonomi och verksamhet. Ämbetsverket ska överväga de förfaringssätt som används vid planering och uppföljning av investeringar samt förfaringssättens exakthet och nivå utifrån investeringens storleksklass och betydelse.

Målet med anvisningen är att stödja ämbetsverkena i planeringen av investeringar, till exempel i upprättandet av investeringsframställningar, kostnads-nyttoanalyser och alternativa kalkyler. Det primära målet för planeringen av investeringar är att säkerställa en riktig och tillräcklig bild av investeringsobjektet för beslutsfattaren. Ämbetsverket kan alltså tillämpa anvisningen på ett ändamålsenligt sätt för varje enskilt investeringsobjekt. Mallarna för investeringsframställan och kostnads-nyttoanalys i anvisningen fungerar som exempel. Ämbetsverket kan redigera dem för att bättra passa sin egen verksamhet. Ämbetsverket kan även använda egna planerings- och uppföljningsmallar som redan är i användning och som visat sig vara bra. I fråga om investeringar som omfattas av utlåtandeförfarandet enligt 9 § i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019) kan ämbetsverket använda finansministeriets mallar till exempel för att beskriva de ekonomiska konsekvenserna. Utöver planering av investeringar behandlar man i anvisningen den uppföljning som görs efter att investeringen genomförts och kontinuerlig utveckling av investeringsprocessen. När en investering planeras med omsorg är det sannolikare att den lyckas.

Anvisningen tillämpas på realinvesteringar, såsom investeringar i maskiner, anordningar, materiel, byggnader och informationssystemet. Däremot behandlas inte i anvisningen finansieringsinvesteringar, med vilka avses placering av pengar i form av antingen eget eller främmande kapital (t.ex. aktieplaceringar).

I anvisningen behandlas inte heller administrativ praxis och beslutsbehörigheter gällande fattande av investeringsbeslut. Information om detta finns i det egna ämbetsverkets arbetsordning, ekonomistadga, anskaffningsanvisning eller ämbetsverksspecifika dokument som preciserar dessa. På motsvarande sätt behandlas i denna anvisning inte konkurrensutsättning av upphandlingar. Dessa regleras av upphandlingslagarna.

Ikraftträdande Anvisningen träder i kraft omedelbart. Samtidigt upphävs anvisningen för Planering och uppföljning av investeringar som trädde i kraft 1 januari 2022 (VK/126614/00.00.00.01/2021).

Mer information Mer information ger Statskontoret, tfn 0295 50 2000, e-post laskentatoimi(at)valtiokonttori.fi.

Biträdande direktör Riitta Rosenberg

Ekonomiförvaltningsspecialist Sini Pesonen

Bilagor Mall för kostnads-nyttoanalys

Förkännedom Statens revisionsverk

Finansministeriet, budgetavdelningen

Investeringar inom staten

Investeringar kan ses som en process bestående av olika skeden. En del skeden sker före investeringsbeslutet och en del efter investeringsbeslutet.

Figur 1. Investeringsprocessens centrala skeden

Anskaffningar kan ses som investeringar om de uppfyller följande kriterier:

1. Anskaffningen är långverkande. Det uppstår med andra ord betydande fördelar, intäkter eller besparingar i anknytning till investeringen efter investeringsutgiften, på lång sikt (> 1 år). På grund av den långa tidsdimensionen är investeringar ofta förknippade med risker.

2. Anskaffningsutgiften är betydande. I bokföringen aktiveras anskaffningsutgiften om den är långverkande och uppgår till minst 10 000 euro (utan moms) (Statskontorets föreskrift: Bokföring av anläggningstillgångar samt uppställning av avskrivningsplaner och registrering av avskrivningar).

Investeringar binder en stor del av statens pengar, arbetstid och andra resurser. Dessutom är investeringar förknippade ekonomiska och operativa risker på grund av deras långa verkan; investeringarnas fördelar och kostnader realiseras ofta ett år senare och det förekommer osäkerhet när man ska förutse dessa. Därför är omsorgsfull planering av investeringar och bedömning av lönsamheten en väsentlig del av ämbetsverkets verksamhets-, ekonomi- och resultatplanering.

Planering av investeringar

Beaktande av investeringar i verksamhets-, ekonomi-, och upphandlingsplaneringen

Utgångspunkten för planering av investeringar är de behov som identifieras i ämbetsverkets verksamhets- och ekonomiplaneringsprocesser. Beslut om finansieringen av investeringen fattas som en del av ram- och budgetprocessen, om vilken föreskrivs närmare i budgetlagen och -förordningen samt i finansministeriets föreskrifter om uppgörande och tillämpning av ram- och budgetförslaget.

Bestämmelser om offentliga upphandlingar finns i lagen om offentlig upphandling och koncession (1397/2016), lagen om offentlig försvars- och säkerhetsupphandling (1531/2011) samt lagen om upphandling och koncession inom sektorerna vatten, energi, transporter och posttjänster (1398/2016). När man planerar investeringar är det viktigt att fastställa upphandlingens uppskattade värde enligt upphandlingslagarna (1397/2016, 27 §, 1531/2011, 16 § och 1398/2016, 14 §). Bestämmelserna som tillämpas på upphandlingen och alternativen till upphandlingsförfarande fastställs på basis av huruvida upphandlingens uppskattade värde underskrider eller överstiger de nationella eller EU-tröskelvärdena som föreskrivs i upphandlingslagen samt serviceslaget.

Närmare anvisningar om planering av upphandlingar ges i Statens upphandlingshandbok, i finansministeriets anvisning om upphandlingsplanering samt Statskontorets anvisning God praxis inom processen från upphandling till betalning.

Investeringens art, storleksklass och betydelse samt fastställande av planeringens noggrannhet och nivå

Enligt föreskriften Planering och uppföljning av investeringar ska ämbetsverket planera och följa upp sådana investeringar som det anser vara av betydelse för sin ekonomi och verksamhet. Dessutom ska ämbetsverket överväga förfaringssätten för planering och uppföljning av investeringar samt förfaringssättens exakthet och nivå utifrån investeringens art, storleksklass och betydelse.

Planeringen av investeringar syftar till att säkerställa att beslutsfattaren har en riktig och tillräcklig bild av investeringsobjektet. I praktiken innebär detta att olika investeringar planeras på olika nivåer, eftersom planeringens noggrannhet och nivå beror på investeringens karaktär, storlek och betydelse.

Investeringens art, storleksklass och betydelse samt deras inverkan på planeringens exakthet och nivå kan bedömas till exempel med hjälp av följande kriterier och synvinklar:

1. Anskaffningsutgiften för investeringen och dess livscykelkostnader i förhållande till utgifterna för ämbetsverkets verksamhet. För investeringar som kräver betydande ekonomiska satsningar är det ändamålsenligt att göra upp en mer detaljerad investeringsplan än för investeringar som kräver mindre resurser. Storleken på ämbetsverkets verksamhet och dess art påverkar i vilken storleksklass investeringarna ses som betydande investeringar i olika verksamhetsmiljöer. Det är därför den slutliga prövningen faller på ämbetsverket.

2. Klassificering av investeringar enligt investeringens art. Investeringar kan ofta klassificeras på olika sätt, till exempel i materiella och immateriella investeringar eller strategiska och operativa investeringar. Vad som är en ändamålsenlig klassificering av investeringarna kan variera mellan ämbetsverken på grund av verksamhetens art.

Härnäst behandlas genom exempel hur klassificeringen av investeringar i operativa och strategiska investeringar kan återspeglas i nivån och exaktheten för planeringen av investeringarna. Med operativa investeringar avses investeringar med hjälp av vilka organisationens verksamhet upprätthålls i sin nuvarande form. Ersättnings-, rationaliserings- och underhållsinvesteringar är operativa investeringar. Till exempel är ersättande av ett informationssystem som nått slutet av sin livscykel med ett nytt system en ersättningsinvestering. Genom rationaliseringsinvesteringar strävar man efter att förbättra effektiviteten. Det är ofta lättare och mer tillförlitligt att bedöma de ekonomiska konsekvenserna av operativa investeringar, eftersom organisationen redan har ett kunskapsunderlag om de ekonomiska konsekvenserna av den befintliga tillgångsposten och denna information kan utnyttjas till exempel när ersättningsinvesteringen planeras.

Strategiska investeringar är vanligtvis långvariga, de binder resurser i betydande grad och ändrar arten på organisationens verksamhet. Strategiska investeringar kan till exempel vara investeringar som avsevärt förändrar ämbetsverkets verksamhet eller dess relation till intressentgrupper. Det är svårare att bedöma de strategiska investeringarnas ekonomiska konsekvenser på grund av brist på historisk information och de strategiska investeringarna är i allmänhet förknippade med mer osäkerhet och risker. Då framhävs betydelsen av känslighetsanalyser i planeringen av investeringens ekonomiska konsekvenser, med hjälp av vilka man kan bedöma hur lätt investeringens lönsamhet förändras i och med eventuella planerings- och prognosfel. Känslighetsanalyser behandlas närmare i kapitlet ”Alternativa kalkyler, dvs. känslighetsanalyser”.

En del av investeringarna kan vara så kallade obligatoriska investeringar, till exempel underhållsinvesteringar eller investeringar som föranleds av lagstiftningen. Även i fråga om så kallade obligatoriska investeringar kan det emellertid finnas flera alternativ för genomförande av investeringen (t.ex. köp vs. leasing, göra internt vs. köpa tjänster eller omfattningen av investeringens genomförande). I detta fall kan olika alternativa kalkyler fungera som stöd för beslutsfattandet. Till exempel kan en investering i informationssystem till följd av lagändringar kunna genomföras antingen med minimikrav eller som ett mer omfattande utvecklingsprojekt. Att en investering är obligatorisk innebär alltså inte i sig att investeringen inte bör planeras och följas upp.

Genom investeringar eftersträvas ofta även andra än ekonomiska fördelar och då betonas kvaliteten och omfattningen av utvärderingen och dokumenteringen av icke-finansiella faktorer. Det är bra att beakta att en del icke-finansiella faktorer kan vara mätbara, det vill säga så kallat kvantitativa, även om mätaren är icke-finansiell. Det kan också vara möjligt att poängsätta kvalitativa, det vill säga icke-mätbara faktorer, vilket i sin tur möjliggör ett mer systematiskt och analytiskt sätt att analysera olika alternativ för att gå vidare. Icke-finansiella faktorer behandlas närmare i avsnittet ”Investeringens kostnader samt fördelar, intäkter och besparingar”.

3. Investeringens verkningstid och livscykel. Ju längre verkningstid investeringen har, desto mer osäkerhet och risker är förknippade med investeringen. I synnerhet för investeringar med lång verkningstid är det ofta ändamålsenligt att också upprätta alternativa kalkyler över olika scenarier, till exempel en sannolik, optimistisk och pessimistisk kalkyl över investeringens konsekvenser.

I följande kapitel behandlas närmare de metoder och den dokumentation som används vid planeringen av investeringar.

Investeringsframställan

Investeringsframställans struktur kan vara till exempel följande (i likhet med utbildningsmaterialet som utarbetats av Jari Huikku, professor i redovisning). Ämbetsverket kan redigera investeringsframställans struktur för att anpassa den till sin egen verksamhet. Framställans noggrannhet kan variera enligt investeringens storlek och betydelse.

1. Sammandrag

2. Mål och motiveringar

• • • • Fördelar som uppnås

3. Lämplighet med avseende på strategin och anknytningar till utvecklingsprojekt

4. Beskrivning av investeringsobjektet

5. Investeringens ekonomiska grund

5.1 Kostnads-nyttoanalys

5.2 Beaktande av investeringen i budgeten och investeringens finansieringskälla

6. Risker och kritiska framgångsfaktorer

6.1 Riskanalys

6.2 Alternativa kalkyler, dvs. känslighetsanalys

6.3 Kritiska framgångsfaktorer

7. Genomförande av investeringen

7.1 Tidtabell

7.2 Projektorganisation

7.3 Uppföljning under genomförandet

8. Uppföljning i efterhand

9. Bilagor

Kostnads-nyttoanalys

Investeringens lönsamhet kan bedömas med hjälp av olika metoder för investeringskalkylering som är till exempel investeringens återbetalningstid, nuvärde, intern räntesats och investeringens avkastningsprocent. I praktiken rekommenderas det att flera metoder används samtidigt. De lämpligaste kalkylmetoderna inom statsförvaltningen är återbetalningstid och nuvärdesmetoden. I kalkylerna beaktas de kostnader, fördelar, intäkter, besparingar och risker som investeringen ger upphov till. Dessa behandlas närmare i följande underkapitel. Ibland är det svårt att uppskatta investeringarnas intäkter och besparingar. Investeringens fördelar kan vara till sin natur icke-monetära, dvs. kvalitativa, eller investeringen ska genomföras för att till exempel tillgodose en lagstadgad skyldighet. I detta fall kan investeringens lönsamhet inte bedömas med hjälp av ovan nämnda investeringskalkyleringsmetoder. Planeringen av investeringen begränsas i detta fall till bedömning av investeringens kostnader och kvalitativa fördelar.

Till denna anvisning har fogats en mall för kostnads-nyttoanalys som ämbetsverket kan användas som mall när man upprättar en kostnads-nyttoanalys. I Excel-tabellen finns färdiga scheman som räknar ut investeringarnas återbetalningstid, den diskonterade återbetalningstiden och nuvärdet. Närmare bruksanvisningar finns i samband med tabellen. Excel-tabellen fungerar som exempel; ämbetsverket får fritt använda tabellen antingen som sådan eller redigera den så att den bättre passar ämbetsverkets verksamhet.

Investeringens kostnader samt fördelar, intäkter och besparingar

Anskaffningsutgift

Med anskaffningsutgift avses det penningbelopp som genomförandet av investeringen kräver, s.k. ”inledande investering” (t.ex. tomt, byggnad, maskiner, anordningar). Det är ofta anskaffningsutgiften som kan fastställas mest exakt, eftersom den endast är förknippad men en liten osäkerhet med avseende på tiden. Enligt budgetförordningen räknas de rörliga utgifterna för anskaffning och tillverkning av en nyttighet till den anskaffningsutgift som aktiveras.

Om summan av de fasta utgifterna för anskaffning och tillverkning av en nyttighet är väsentlig i förhållande till anskaffningsutgiften, får dessutom den del av de till anskaffningen och tillverkningen av en nyttighet anslutna fasta utgifterna som kan hänföras till anskaffningsutgiften räknas till anskaffningsutgiften. De utgifter för anskaffning och tillverkning av en nyttighet som räknas som aktiverade anskaffningsutgifter skall kunna redas ut med hjälp av en kostnadsberäkning eller kostnadskalkyler. (TaA 66 b § och Statskontorets föreskrift om anskaffningsutgifter).

Årliga intäkter och besparingar samt kostnader (nettointäkt)

Utöver anskaffningsutgiften ska man ta i beaktande övriga intäkter, besparingar och kostnader under investeringens livscykel. Inom staten är årliga intäkter ofta kostnadsbesparingar som en investering tillåter. Årliga kostnader är däremot till exempel underhålls- och driftskostnader. De årliga intäkterna och kostnaderna kan påverkas av exempelvis investeringsobjektets användningsgrad. När man planerar en investering ska man även ta i beaktande investeringens eventuella konsekvenser för den avgiftsbelagda verksamhetens kostnader och intäkter.

Finansiella fördelar och kostnader som uppstår utanför ämbetsverket

Om investeringen hänför sig till en utomstående aktör, såsom finansiella fördelar eller kostnader som uppstår för andra myndigheter, företag eller medborgare, kan de beaktas som faktorer som preciserar kostnads-nyttoanalysen.

Icke-finansiella faktorer

Statens investeringar är ofta också förknippade med icke-finansiella faktorer, såsom faktorer som hänför sig till ekologiskt och socialt ansvar, säkerhet, kundnöjdhet eller strategier. En del av de icke-finansiella faktorerna kan vara mätbara, det vill säga kvantitativa, såsom kundnöjdhet eller genomlöpstid. En del av de icke-finansiella faktorerna är däremot till sin natur mer svårmätbara, eller kvalitativa, faktorer såsom effektivare lärande eller anseende.

Icke-finansiella faktorer kan dock vara av betydelse när man fattar investeringsbeslut, på grund av vilket de bör beaktas som en verbal beskrivning i investeringsframställan och kostnads-nyttoanalysen. Om en investering omfattar flera olika genomförandealternativ kan de icke-finansiella faktorerna i de olika alternativen bedömas till exempel med hjälp av en så kallad multikriterieanalys som gör det möjligt att behandla icke-finansiella faktorer mer systematiskt och analytiskt. I multikriterieanalysen poängsätts de icke-finansiella bedömningskriterierna för olika genomförandealternativ och dessutom bedöms betydelsen av varje bedömningskriterium med hjälp av viktning. (Etelälahti, Kangaspunta & Wallin 1992, Investointi- ja pääomakustannuslaskennan opas.)

I exemplet nedan finns två alternativ för att gå vidare A och B. Båda alternativen är förknippade med icke-finansiella bedömningskriterier (funktionssäkerhet, användarvänlighet, koldioxidavtryck och social verkningskraft). Bedömningskriteriernas inbördes prioritetsordning har bedömts med hjälp av viktning. I exemplet anses funktionssäkerheten vara det viktigaste kriteriet och är därmed av största betydelse. Både alternativ A och alternativ B har poängsatts med hjälp av olika bedömningskriterier och dessutom har poängen multiplicerats med bedömningskriteriets vikt. De totala poängen för alternativ B är större än för alternativ A, så fördelarna med alternativ B bedöms vara större än för alternativ A.

Utöver utvärderingen av icke-finansiella faktorer är det bra att redan i planeringsskedet på förhand fundera på hur uppföljningen och verifieringen av de icke-finansiella faktorerna kan genomföras om man beslutar sig för en investering.

Restvärde

Vid bedömning av investeringens livscykelkostnader ska man även planera överlåtelse av egendom. Med restvärde avses investeringsobjektets realiserbara värde efter den ekonomiska brukstiden. Restvärdet uppskattas ofta till noll, i synnerhet om investeringen har en lång ekonomisk brukstid, på grund av vilket osäkerheten med avseende på tiden är stor. Restvärdet kan även vara negativt om rivning, kasserande, städning av investeringsobjektet eller dylika åtgärder medför kostnader.

Investeringens livscykel, dvs. brukstid

När man fastställer investeringens livscykel, dvs. brukstid ska man beakta att investeringens ekonomiska brukstid kan vara kortare än investeringens fysiska brukstid. Med investeringens fysiska brukstid avses den tid, under vilken investeringsobjektet är brukbart för det ändamål, för vilket det skaffades. Investeringen kan vara brukbar en längre tid än det är ekonomiskt sunt att använda. I kalkylerna ska man dock använda den ekonomiska brukstiden, vid fastställande av vilken bl.a. utvecklingen av underhållskostnaderna, effektivitetskraven och tidsplaneringen av ersättningsinvesteringen ska tas i beaktande.

Kalkylränta

Med hjälp av kalkylränta beaktar man pengarnas tidsvärde. Pengarnas tidsvärde avser att den euro som man får i dag har ett annat värde än den euro som man får i framtiden. Intäkter och kostnader som kumuleras under olika år görs jämförbara genom att diskontera dem med kalkylräntan till dagens värde.

Om inte annat föranleds av egendomens användningsändamål används som avkastningskrav i statens investeringskalkyler en av Statskontoret beräknad räntekostnad som är den effektiva räntekostnaden för långsiktigt låntagande i euro under föregående finansår. (TaA 56 §) Statskontoret publicerar årligen ett meddelande om räntekostnaden på Statskontoret webbplats för föreskrifter och anvisningar. Vid upprättande av investeringskalkyler ska man beakta att om det används nominell penningflöde ska man använda nominell ränta vid diskontering av penningsflöden. På motsvarande sätt om det används reella penningflöden ska man använda realränta vid diskontering av dessa.

Ändringar i priser och valutakurser

Vid större och långvarigare investeringar kan leverantören har bundit en del av investeringskostnaderna till olika index som beskriver utvecklingen av priser (t.ex. prisindex för arbetskraftskostnader och råvaror). Användningen av prisindex medför osäkerhet i uppskattningen av investeringens lönsamhet, eftersom det är indexutvecklingen som bestämmer kostnadernas slutliga storlek. Man ska om möjligt bedöma hur de prisindex som fastställts i avtalet påverkar investeringens lönsamhet i känslighetsanalyser, dvs. alternativa kalkyler. Om investeringens görs på basis av en fullmakt ska anvisningarna i fullmaktsbestämmelserna iakttas i fråga om prisindexens konsekvenser.

Även fluktuationer i valutakurserna kan medföra osäkerhet i uppskattningen av investeringarnas lönsamhet. Om man görs anskaffningar i anknytning till investeringen i en annan valuta än euro, omvandlas transaktioner i utländsk valuta till euro enligt den kurs som publiceras av Europeiska centralbanken vid tidpunkten för kalkylen. Om man genom avtal eller annars förbundit sig till en viss kurs används den avtalade kursen.

Om investeringen anknyter till en fullmakt som beviljas av riksdagen iakttas föreskriften Kontroll av fullmakter då fullmaktsuppgifterna i utländsk valuta omvandlas till euro.

Om investeringen är förknippad med en betydande valutarisk på statsnivå ska man göra en separat riskanalys av valutakursens effekter. Vid stora investeringar (motvärde över 100 mn euro) i utländsk valuta kan man vid behov kontakta Statskontoret. Man bör även göra en riskanalys av investeringar som innehåller en betydande valutarisk även med tanke på ämbetsverket, eftersom ändringar i valutakurserna kan ha betydande konsekvenserna för investeringens lönsamhet och investeringens finansieringsbehov.

Återbetalningstid

Med återbetalningstid avses den tid inom vilken investeringen betalar sig själv tillbaka, dvs. investeringens anskaffningsutgift täcks med årliga nettointäkter. Investeringen är förknippad med färre risker, ju kortare återbetalningstiden är. Problemet med den traditionella metoden med återbetalningstid är att den inte beaktar investeringens alla livscykelintäkter och -kostnader. Med andra ord tar inte denna metod i beaktande de intäkter och kostnader som kumuleras efter återbetalningstiden och därigenom inverkar på investeringens lönsamhet. Den traditionella metoden med återbetalningstid beaktar heller inte pengarnas tidsvärde, men återbetalningstiden kan beräknas även med diskonterade penningsflöden eller använda den tillsammans med nuvärdet.

Nuvärde och relativt nuvärde

I nuvärdemetoden beaktas pengarnas tidsvärde. Intäkter och kostnader (inkl. restvärde) från olika år görs jämförbara genom att de diskonteras med kalkylräntan till dagens värde. Investeringen anses vara lönsam om nuvärdet > 0, dvs. de diskonterade nettointäkterna är större än anskaffningsutgiften.

Diskonteringsschemat är K 0 = Kn * 1/(1+i) n K 0 = beloppet år 0 (dagsläge)

i = kalkylränta

n = år

I följande exempel är investeringens återbetalningstid 5 år. För beräkning av nuvärdet diskonteras investeringens nettointäkter diskonteras till dagsläget med en kalkylränta på 5 %. Till exempel första årets diskonterade nettointäkt räknas enligt följande:

Första årets diskonterade nettointäkt (1 000 €) = 1 000 * 1/(1+0,05)1= 952

Nettointäkterna åren 2–5 diskonteras på motsvarande vis. Investeringens nuvärde blir således – 671 000 €. (Formeln i tusen euro: 952 + 907 + 864 + 822 + 784 – 5 000). Investeringens nuvärde är beräknat med en kalkylränta på 5 % negativ (< 0). Med andra ord är investeringen i exemplet inte ekonomiskt lönsam när man tar i beaktande pengarnas tidsvärde.

Med hjälp av metoden med relativt nuvärde kan man jämföra olika investeringsobjekts lönsamhet med varandra. Metoden lämpar sig för jämförelse av sådana investeringsalternativ, med vilka man eftersträvar ekonomiska besparingar. Nuvärdemetoden gynnar stora projekt. I metoden med relativt nuvärde relateras nuvärdet till anskaffningsutgiften. Investeringen är lönsam om det relativa nuvärdet är större än 1. I fråga om ett enskilt investeringsobjekt ger metoden med relativt nuvärde samma slutsats gällande lönsamheten som nuvärdesmetoden. Detta innebär att relativt nuvärde ger inte ytterligare information om ett enskilt investeringsobjekts lönsamhet.

Relativt nuvärde = (nuvärde + anskaffningsutgift) / anskattningsutgift

I följande exempel åskådliggörs skillnaden mellan nuvärdesmetoden och metoden med relativt nuvärde. För tydlighets skull ges i exemplet fiktiva nuvärden för tre investeringsobjekt (A, B och C). Investeringsobjekt A är det lönsammaste på basis av nuvärdet. Relateras nuvärdet till anskaffningsutgiften är emellertid investeringsobjekten B och C som kräver en mindre anskaffningsutgift lönsammare än investeringsobjekt A. Med andra ord är deras relativa nuvärde större än det relativa nuvärdet för investeringsobjekt A.

Alternativa kalkyler, dvs. känslighetsanalys

Vanligtvis är en investering förknippad med risker, eftersom investeringens kostnader samt intäkter och besparingar kumuleras under flera år och på grund av detta är de siffror som ingår i investeringskalkylerna även i bästa fall endast uppskattningar av framtida händelser. Dessutom påverkas investeringskalkylernas slutresultat av bland annat problem med mätningen av fördelar som investeringarna ger upphov till samt utmaningar i samband med hur penningflödena ska fördelas på de olika åren.

Riskerna och osäkerheten ska beaktas när man gör en investeringskalkyl och analyserar investeringens lönsamhet. Riskerna och osäkerheten kan beaktas till exempel genom att göra en riskanalys och alternativa investeringskalkyler, dvs. känslighetsanalyser. I de alternativa kalkylerna simuleras förändringen av investeringens lönsamhet om en eller flera faktorer (t.ex. kostnader, intäkter, besparingar, anskaffningsutgift, brukstid, kalkylränta, prisindex, se kapitlet Kostnads-nyttoanalys) som påverkar investeringens lönsamhet ändras i kalkylen. På detta vis kan man identifiera de mest kritiska faktorer som påverkar investeringens lönsamhet. Vid uppskattning av betydande investeringars lönsamhet kan det vara lönsamt att göra till exempel tre olika investeringskalkyler: sannolik, optimistisk och pessimistisk.

Dessutom kan man utarbeta alternativa och jämförande kalkyler till stöd för beslutsfattandet i situationer där det förekommer flera alternativ för att gå vidare. I dessa situationer kan alternativen vara till exempel att göra själv vs köpa tjänster, fortsätta med nuvarande informationssystem vs investera i nytt informationssystem eller köpa eller leasa.

Uppföljning av investeringar

Redan vid genomförandet av investeringen är det nödvändigt att följa upp huruvida investeringens intäkter och kostnader har utfallit enligt planerna. Man ska reagera på eventuella avvikelser genom att ta ändringar i beaktande i till exempel budgeteringen. En kontinuerlig, systematisk uppföljning gör det möjligt att vidta korrigerande åtgärder och vid behov även avbryta en påbörjad investering.

Investeringens egentliga efterkalkyl görs när investeringens är i produktionsbruk och verksamheten har i huvudsak etablerats. I detta fall jämförs utfallet med planerna och investeringens lönsamhet bedöms till exempel med hjälp av en kostnads-nyttoanalys som baserar sig på utfallen. I uppföljningen i efterhand kan således använda samma kostnads-nyttoanalysmall som användas i investeringens planeringsskede genom att uppdatera de uppskattade siffrorna i kalkylen enligt utfallet.

Ändamålsenlig uppföljning av investeringen och dokumentering av resultaten gynnar även kommande investeringsprojekt då erfarenheterna och lärdomarna som samlas under investeringsprocessen kan tillämpas på nya projekt. På detta vis garderar man sig mot att begå likanande misstag. Likaså är god praxis till fördel i framtida investeringsprojekt om de dokumenteras på ett ändamålsenligt sätt.